svärmning

Häromdagen svärmade det. Alldeles här utanför huset var det plötsligt fullt med bin. Om det finns gott om mat och det är trångt i kupan händer det att bina bestämmer sig för att svärma. När de känner sig rika och tycker de har råd att dela sig i två börjar de avla fram en ny drottning. Genom att ge extra bra mat till en normal larv, och ge den mer plats att växa, bildas på något magiskt sätt en drottning istället för ett vanligt bi. Det är ingen skillnad på äggen från början. 

Medan den nya drottningen växer inne i cellen slutar den gamla drottningen att producera ägg och hon krymper mycket i storlek inför flygningen. Strax innan den nya drottningen kläcks flyger så den gamla drottningen ut tillsammans med halva kungariket. Då är luften helt full av bin som flyger runt runt i cirklar. De låter som ett helt tröskverk och hörs från långt håll. 

Svärmen sätter sig till slut oftast uppe i ett träd och stannar där under en dag eller två medan den spanar efter en ny bra plats att bilda bo. Särskilda spaningsbin flyger åt olika håll och letar alternativ som sedan presenteras, diskuteras och utvärderas inne i svärmen. När de bestämt sig flyger de i samlad trupp, i hög hastighet till det nya hemmet. 

En svärm är fantastisk att se och härlig att stå mitt i om man har bijackan på. Och denna gången var det lätt att njuta av skådespelet eftersom svärmen inte var vår utan hade flugit ut från grannens bikupor. När våra egna bin svärmar är det inte lika kul eftersom vi gör allt för att det inte ska ske. Ett samhälle som svärmat blir på ett ögonblick hälften så stort och kan inte samla acaciahonung det året. Och det är ju inte bra.