Iår har acacian blommat längre och vackrare än vanligt. De började att slå ut nere på slätten, sen rörde blommorna sig uppåt, längs södersluttningarna och sist blommade det nere i dalarna, nära vattendragen och på bergens norrsidor. När man har sina bin utspridda lite här och var blir det så att man samlar honungen under lång tid. Nu är blommorna överblommade, men skattlådorna fulla. Det känns som ett okej byte. Och ungefär såhär fint var det hemma hos Ines i Sabbioni, bara för några dagar sedan.
De fina feta klasarna doftar från långt håll, söta och goda att äta också.
Tur att man kan ta på sig en halmhatt när dagarna är varma.
Bin som plötsligt finner sig vara långt ifrån sin drottning sätter rumpan i vädret
och kallar på henne genom att utsöndra ett feromon.
Ser så sött ut tycker jag.
Andra bin samlar obekymrat honung i vaxkakorna.
Acaciahonungen är så ljus i färgen att den knappt ens syns i motljus.
1 kommentar:
Här blommar syren och rhododendron för fullt. Det är inte heller så dumt. Idag hörde vi en näktergal nere vid hamnen. Lite försiktig, men ändå!
Skicka en kommentar