24.4.11

påskägg

Det blir ju inte riktig påsk här om jag inte färgar ägg på wergerskt vis. Alltså måste jag göra det varje år. Man får ju ta med sig sina viktigaste traditioner så att man känner sig hemma var man än är. 

först lindar man lökskal och fina blad runt äggen. 
sytråd är bra att linda med. 

sen beundrar man konstverken lite på halva vägen. 

äggen får koka i det lökskalsfärgade vattnet. 
färgen ska vara vackert rödbrun. 

under tiden kan man tvätta händerna 
och upptäcka att de inte blir rena. påskfina?

så till slut får man packa upp de små paketen 
och bli alldeles lycklig för att äggen är så vackra. 
extra nöjd är jag med de små hjärtana på ägget till vänster. 
årets överraskning.


Glad påsk i sista sekunden!

21.4.11

vild middag

Det ena blommar, det andra blommar över och det tredje är just påväg att slå ut. Sörjer man över förlorad äppelblom kan man glädjas åt hästkastanj och syrén. Idag skymtades den första vallmoblomman och nere på slätten var acaciablommorna nästan utslagna. Nu gäller det att hinna få alla bisamhällen i bästa honungssamlarform, innan acacian slår ut här uppe på kullarna, troligen om en sju, tio dagar.. Lyckas vi med det blir det mycket honung!
Veckans upptäckt är annars att humlen växer för fullt i vägrenarna. Ni vet väl att skotten är jättegoda att äta, i risotto eller i omelett. Äggen fick jag av en granne som tack för att jag lade upp några par byxor förra veckan. Oftast får jag betalt i ägg och hemmagjort vin. Det brukar gå bra.

 omelett med humleskott
nässelgnocchi i tomatsås

Nässelgnocchi är förresten också gott om man nu tycker om att vara ute och samla det som växer vilt och är gratis. Tomaterna i såsen är från förra sommaren. Lena och John var på besök och fick hjälpa till att koka och lägga på burkar. 50 kg tror jag att det var. Det blev en sen kväll, men det var det värt. Att ha sommarsöta tomater i skafferiet är något av det finaste som finns. De har räddat många middagar.

20.4.11

vårbrev



Idag kom det hemlig post. Ett litet litet brev med ett ännu mindre paket. De senaste åren har majblommorna på ett eller annat sätt funnit sin väg hit till Italien och nu var det Lena som förgyllde dagen, våren och jackan. Jag bär glatt blommorna år efter år, ser dem bli lite vattenskadade och alltmer skrynkliga. Fina är de ändå och fin är blomsterrabbaten som sakta växer fram. Glad vår i väntan på maj den sköna!

14.4.11

ines

Idag regnar det äntligen. Får man säga så? Här blev våren varm så fort och gick över i sommar att alla i byn skakade på huvudet och sa att det här kommer att sluta illa. Nu blir det inget regn förrän i augusti, sa de. Det är svårt att odla då. Alla odlar här, är det inte stora fält med vete eller alfa-alfa så iallafall ett grönsaksland med det nödvändigaste. Tomater, sallad, bönor. Lök och vitlök. De flesta odlar faktiskt lite av det mesta. Det diskuteras livligt på plantskolan och i affären. Så eller inte, följa månen eller inte.
Vi frågar oftast Ines om råd, hon har svar på allt. Det kan vara hur man bäst bakar bröd i vedugnen, hur man bäst torkar den hemmagjorda pastan, eller hur och när allt ska planteras. Det fina är att hon alltid har rätt. Allt blir lite bättre om man gör som hon säger. Vi kallar henne nonna, en adopterad mormor, eftersom både jag och Marco är utan.
Hos Ines är det som om tiden stannat till lite, världens sorg och elände känns långt borta. Ines gör som hon alltid har gjort, går upp klockan fem, gräver i trädgården fastän hon snart fyller 88 år, röker lite för många cigaretter och äter bröd med mjölk till kvällsmat. Här dricker vi alltid kaffe även om vi redan druckit alldeles för många, här skvallras det eftersom Ines vet det mesta om de flesta, här har vi vår största bigård med femton samhällen och här stannar vi i timmar när vi hinner.

13.4.11

en annan dag

På typiskt italienskt maner blev mötet uppskjutet i sista minuten. Kanske ses vi om en vecka, kanske en helt annan dag. Den som lever får se. 
Morgonen var iallafall fin. Äppelträden blommar nu och de är kanske de vackraste av alla. Och doftar så gott. Vi började den lediga dagen med att jobba i trädgården. Vi sådde bönor i alla färger och former, satte den röda potatisen, planterade shalottenlök och selleri, grävde och förberedde för rödbetor och majrovor. Sen åkte vi till Gabbione och byggde ut bigården där med plats för sex nya samhällen. En av kuporna har fått skattlåda på och vi väntar spänt på att se hur det går med maskroshonungen. Heja heja. 
Innan vi åkte hem badade vi fötterna i kalla kalla strömmen och sen fick jag sitta i en stol under träden medan Marco fortsatte att pyssla och vattna tills det blev mörkt. Bra dag.





12.4.11

pollenpudrad

Med en bra kamera ser man bina som man aldrig sett dem förut. Hej.

11.4.11

arkitekt för en dag


Det var väl ingen som trodde att jag skulle hamna här igen. Iallfall inte jag. Iallafall inte så snart. Ett arbetsbord, en dator, autocad och en kaffekopp modell större. Det är något som inte stämmer. Eller? 
Imorgon åker vi till Voghera för ett möte på biodlarföreningens kontor, det ska pratas honungslaboratorium. Nu när vi blivit med företag måste vi organisera oss. Vi hade tänkt slunga honungen hos vår kompis som just byggt laboratorium enligt konstens alla regler, man kan nämligen hyra in sig hos andra. Men härom veckan tyckte damen på biodlarföreningen att det var enklast för alla om vi ordnade det här hemma istället. Det har hon ju också alldeles rätt i. Nyheten för dagen var att vår region Lombardiet återinfört lagen om att man får slunga en mindre mängd honung i hemmet, tillexempel i köket, under en tidsbestämd och relativt kort period. Glada nyheter för oss. Ju enklare desto bättre. Eftersom vi har köket fullt med oss själva, men en lägenhet i källaren som bara väntar på att få vara till hjälp är idén att för iår ordna med honungsslungningen där. Imorgon på mötet ska vi ha med ritningar som visar hur här ser ut, och eftersom det inte fanns några ritningar på huset fick jag och Marco rycka in som de arkitekter vi ju är. En fick mäta, den andra fick rita. Roligt och lite nostalgiskt, verktygen sitter kvar i händerna och det kändes inte så himla längesedan ändå. Imorgon får vi se vad de säger. Håll tummarna.. 
Och om någon sommargäst blev besviken över den uteblivna lägenheten får vi trösta oss med att det blir dubbelt så fint och välplanerat till nästa år. Under tiden kan vi fundera på hur man får in så många sängar som möjligt på ett så trevligt sätt som möjligt i de ganska små rummen. 

9.4.11

solrosor

I morse tog jag tag i projektet solrosor. Förra året sådde vi en rad Runåbergs ekofrön i slutet på trädgården och det var så himla fint. Även om vi tog bort blommorna när de vissnat hann många frön falla till marken och nu tittar nya solrosskott upp lite här och var bland ärtor och potatisrader. Solrosgroddar är de godaste av groddar tycker jag så först var jag tvungen att äta några stycken. Sen började jag ta upp dem, aktade rötterna så gott jag kunde och satte dem i en kruka här på terassen, jag fick för mig att jag kunde spara tid genom att ta vara på plantorna istället för att så nya. När de kommit en bit till på väg sätter jag ut dem i landet igen. På rad mot skogen. 

Förra årets solrosrad, ganska fin.

8.4.11

lugn i stormen

Plötsligt fick vi fullt upp. Förutom att rå om bin planterar vi just nu lavendel, förökar jordgubbsplantor och vattnar salladsbäddar. Vi städar i gamla bortglömda röror och ordnar sovplatser till allehanda gäster. Det är ett evigt spring, ut och in genom dörrar. Utanför ytterdörren ligger för det mesta Teresa, den halvvilda katten som ingick i huset. Hon rör sig däremot inte ur fläcken. Vi har hört att hon alltid bott här och tydligen tänker hon fortsätta med det. Det tackar vi för, trevligt med katt. Att hon jagar, fångar och äter möss var och varannan natt är svårt att tro när hon oftast ser ut såhär.

6.4.11

doft av maskros


Yngsta och minsta bigården i Paravello.

När våren och värmen närmar sig vaknar bisamhällena till liv. Drottningarna börjar lägga ägg, arbetsbina städar och skurar, sköter om larver och samlar pollen i väntan på de första nektardropparna. Det första jag och Marco gör är att åka runt till våra bigårdar och se hur bina klarat vintern. Vi ser till att samhällena har tillräckligt att äta, vi kollar att drottningen mår som hon ska, att hon lägger ägg som hon ska, där hon ska. Vi ser om äggen är fint placerade, om larverna har fin färg och form. En drottning som presterar väl är älskad av sitt folk. En älskad drottning blir ompysslad, matad, tvättad och putsad. Iår är våra bisamhällen friska och välvuxna. Nästan för välvuxna. Våren är tidig och varm och det visar sig i att alla blommor slår ut samtidigt och bina växer fortare än beräknat. Svärmning kan komma att bli ett samtalsämne förr än vi anar..  


Duktig drottning, omringad och ompysslad av arbetsbin.

Maskrosorna färgar redan fälten gula och bina samlar nektar för fullt. När man öppnar bikuporna slår den syrliga doften emot en. Maskroshonungen är svår att göra eftersom den är så tidig, oftast använder bina den själva för att växa, men vi hoppas att vi lyckas samla lite till oss också. Det finns ju somliga som tycker att det är den godaste honungen av alla..
Biodlare klär sig oftast i vitt eller gult, bina uppfattar inte de färgerna och blir inte heller så värst irriterade när vi kommer och stör. Den som däremot hälsar på bina med svarta kläder blir snart bestraffad, en stor svart kamera som närmar sig vaxkakorna är inte heller populär. När jag försökte fotografera blev det genast sura miner, arga bin i luften och innanför Marcos skor. Aj aj, det blev han som fick betala den här gången. Få foton således. Till nästa besök måste jag sy något slags förklädnad..

3.4.11

mycket att fira

Början av april är en bra tid. Först får man vända blad i finaste hemmagjorda kalendern, födelsedagspresent från flickorna i Göteborg, och där få en glimt av Lena på vårcykeltur. Sen får man åka till Piacenza och vandra gatorna fram, se lite fina hus och välfyllda marknader. 


Efter några timmar föds så en liten Enea, ja vi blev farbror och faster igår! Gossebarnet var 49 cm långt och 2,7 kg lätt, den minsta lilla människa jag någonsin sett. Mycket stolta är vi allihopa. 
Ja, och sen fyller ju bästa Joanna år idag och lagom till det slog den andra tulpanen ut. Den är gul och till dig! Jag och Marco firar allt detta med att fortsätta grävandet i grönsakslandet, plantera lök och potatis, och dricka första eftermatenkaffet i solen på balkongen.  

                                    

1.4.11

en tulpan


Igår bestämde sig den första tulpanen för att slå ut. Jag vill gärna tro att det var min förtjänst eftersom jag ägnade hela förmiddagen åt att övertala och pyssla om. Jag småpratade uppmuntrande, rensade och luckrade. Men kanske spelade också de tjugo graderna en viss roll, körsbärsträden reagerade med att slå ut på en sekund. Från sammanbitet rött gick de till förförande rosa och det var inte bina sena med att upptäcka. Ibland är det binas surr i kronan som gör att man ser det där trädet som står i full blom. Tusentals surrande bin hörs faktiskt på långt håll, även om de inte lät sig fångas på bild den här gången.