fullmåne

Det fina med vintern är att bina sover och trädgården ligger under snön och väntar. Allting vilar och det finns tid att göra ingenting, något både jag och Marco är ganska bra på. Men man kan också passa på att förlora sig i olika sorters omöjliga projekt, också något vi är ganska bra på.
Jag har till exempel roat mig med att montera sönder och dra upp ärmarna på min favoritkofta. Strax därefter fick jag panik och undrade vad jag egentligen höll på med eftersom jag aldrig stickat ärmar förut. Speciellt inte till en favoritkofta. Men jag ryckte upp mig, stickade, räknade, rev upp, stickade om, suckade och svor, rev upp igen och stickade om, och fick till slut de nya ärmarna på plats, nu med den utomordentliga längden: strax ovanför handledsknogen. Slutet gott, allting gott. Och koftan är finare än någonsin.
Något annat man kan göra när det enda på schemat är att hålla liv i vedspisen, är att fundera ut svåra och långa recept att ägna eftermiddagen åt. Femdagars-kavringen tar sin tid men är värd att vänta på.