colonnata

När vi ändå åkte förbi Carrara och de vita bergen var vi tvungna att åka upp och se efter. Och nej, det var inte snö som blänkte. Vit som snö är den däremot. Marmorn. Colonnata ligger där vägen tar slut och himlen börjar. Allt möjligt var av marmor. Hus, gator, trappor och torg. Lastbilarna åkte på smala serpentinvägar, långsamt upp och ner, fullastade med stenblock. Såg ut att våga livet varenda gång.