27.7.11

återbesök

Ibland har vi tänkt på Linus, tyst tackat honom för allt grävande han bidrog med förra gången han var här, och tyckt att det nog vore dags att han kom tillbaka och inspekterade. Kanske kunde han få skörda lite av allt det som växer. Tydligen tänkte han likadant för igår kom han förbi. På cykel, från Schweiz. Precis som förra gången. Men nu fick han inte lov att arbeta, om nu inte potatisplockning räknas som arbete. Bara ligga i hängmattan, äta plommon och nyskördade grönsaker.
På kvällen tog vi upp mandelpotatisen. En liten rad blev en skottkärrebotten full. Fina och helt riktiga i formen. Nu återstår bara att se hur de går hem hos italienarna, som aldrig sett något liknande i potatisväg.
 


Vi plockade upp shalottenlöken också. 
Den växer i knippen om fyra visade det sig. Vem visste det?

Finast i trädgården just nu är annars sparrisärten. 
Den var tydligen på modet i Sverige för sisådär ett par hundra år sedan. 
Plantan växer så vackert i stjärnform, bladen är vackra, 
blommorna ännu vackrare i djupaste rött, 
och de vingprydda skidorna lustigt goda att äta. 
Smakar både lite sparris och kronärtskocka. 


I skottkärran hamnade också den något ledsna men goda vitlöken, vaxbönor i alla färger, en polkabeta modell större, sparrisärtorna, några gurkor, och den fina salladen som Ingela hjälpte oss att plantera om i våras. Det arbetet betalar sig nu. Synd att du inte är här.

1 kommentar:

mamman sa...

Hej!
Jag ville jag vore...
Det ser underbart ut!
Salladen hade jag glömt. Minns mest att jag hackade som tusan. Det kan ju ha hjäpt.
Grått, blåsigt och kallt men jag badade.Härliga vågor och varmt i vattnet. Kändes harligt!
Kram!