Fråga mig inte vad som hände. Det blev tyst. Länge. Våren var den kallaste och regnigaste någon någonsin sett. Trädgården låg blöt och obrukbar, fruktträdens knoppar frös eller blev tagna av hagelstormar och i huset eldade vi i spisen tills för bara ett par veckor sedan. Vi lärde oss att vänta och sen vänta ännu mer, men undrade liksom ändå hur det skulle gå med allt. Framförallt med bina. Och honungen.
Men sen, nu de senaste veckorna har det ljusnat. Regnet har regnat alltmer sällan och temperaturen har långsamt stigit, samtidigt som acaciaträden slagit ut. Skattlådorna har en efter en försvunnit ur förrådet tills vi en dag gjort slut på alla vi hade och var tvungna att köpa fler. På något mystiskt och fantastiskt sätt har bina, trots allt, lyckats flyga sina miljoner mil till alla miljoner blommor och fyllt nära 80 skattlådor med acaciahonung!
Vi tackar, imponeras och förundras. Och kanske är det så att också bina är glada att sommaren kom och de äntligen fick något att göra.
3 kommentarer:
Vi gläds med er och tycker att era höghus verkligen livar upp landskapet.
Buon lavoro!
Underbart att läsa dessa glada nyheter! Här har vi nu bara 2,5 burkar kvar, att njuta av tills nästa omgång kommer :) Hälsa bina att vi är mycket tacksamma för deras arbete (och ert). Kram!
Tack för att ni inte gett upp utan fortsätter att titta in!
Honungen kommer till Sverige som vanligt någon gång innan jul.
Kram!
Skicka en kommentar