Häromdagen gick jag till Montigny, en annan liten stad, norrut längs floden.
Det är roligt för jag vandrar och vandrar, men ser liksom ändå samma saker. Städerna är sig lika här. Det finns ett bageri, en restaurang, en tågstation, ett apotek, ett nedlagt hotell, en kyrka och ja, floden. Och det som alltid är sig likt, det som fångar mig mest, och som jag aldrig tröttnar att titta på; det är taken. Murarna. Stenen. Det grå. Jag ser nästan fram emot att världen ska svepas i något slags novemberdimma så att allt blir ännu mera grått.
Det kommer att bli vackert.
1 kommentar:
Amanda!
Det är så vackert alltihop! Bilderna, det du skriver, det du gör.. Jag sitter här på mitt kalla kontor och drömmer mig bort en stund. Tack för att du ger mig den möjligheten!
Ja, novembergrått har vi gott om här i Hbg, men i mörkare nyanser än jag inbillar mig att det blir där du är. Nästa helg sätter jag upp julstjärnorna!
Ska svara på ditt långa mail en dag snart! Tills dess - stor kram!
Skicka en kommentar