en sång

Jag har gått och sjungit på en och samma sång i två och en halv vecka. Orden har fastnat så som somliga ord gör. Sådana ord som är så bra att de passar till allt. De är fina att skriva på en sten och ge bort när någon döps, eller i en bok om mod att vara sin egen, när man konfirmeras. Och om de sjungs på begravning, som på finaste Illils begravning, då blir det så vackert att man måste le lite mellan tårarna.

Höj dej på vida vingar
Flyg, min vackra fågel, flyg
över stadens torn och tinnar
över land och över by
Res dej ur askan av det som var förbränt
Stig ur dimma, stig ur rök
Höj dej ur gruset av det som gick i kras
stolt som dagen när den föds
Flyg, min vackra fågel
Flyg mot himmelen
Flyg mot rymd och flyg mot ljus
Svinga dej mot solen
Styr mot stjärnorna
Flyg dit drömmarna slår ut 

Fågel Fenix av Mikael Wiehe