rävlingar

I tisdags vinkade vi av och började sakna Lotten och hennes rara familj från Hannover. I tio dagar fyllde de huset med skratt och gråt, teckningar, sagor, sopkvastar och fina kläder. Mitt i allt arbete med bin och honung lyckades de dessutom få med oss på en utflykt till floden. Det gjorde ni bra.

Under solparaplyet.

"var är katten?" undrade rävlingarna.

 

Oftast låg hon i favoritlådan, gömd bakom skor och annan bråte.

Marco levde rövare nere i det som ska bli honungslaboratorium.

Innan man kan måla måste man riva ner allt som sitter löst. 

Ibland är det lite mer än vad man trodde och hoppades.

Fortsättning följer.

Roligaste leken var annars att sopa grusvägen fri från grus. 

Den leken kan man leka hur länge som helst. Fint blir det också.

Sen var det dags att hämta hem honungen. Christoph hjälpte till.

Han såg ut som att han inte gjort annat än biodlat i hela sitt liv.

Notera höjden på bikuporna, honungsrekord som sagt.

Och jag såg på det hela taget ganska nöjd och glad ut.