en klänning

Jag sydde en klänning.

Med klädda knappar och empirskärning.

Raglanärm och liten krage.

Rynkad rygg.

I sötaste blommiga tyget.

Såhär ser den ut på.

 På finaste dockan som Ingela har sytt.

lappar

Jag har klippt lappar. Jag har klippt så många lappar att jag fått en valk på långfingret. Alla mina bästa stuvbitar. Klipp. Gamla älskade örngott. Klipp. Rester av glömda eller misslyckade projekt. Klipp. Fiskarna från Rom. Klipp. Finaste kökshandduken. Klipp. Och en blus som aldrig passade någon. Klipp.
Nu har jag 455 stycken. Om jag samlar lite till borde det räcka till en filt på 150*150 cm. Om jag räknat rätt. Och om jag någonsin blir klar alltså. Tänker att den blir fin att ha picknick på. Eller att lära sig att krypa.
Fortsättning följer. 

vide

Idag är det Joannas födelsedag. Det firar jag med nyintagna videkvistar (borde tvätta fönsterna, jag vet) och kaffe i matchande kopp.
Tack och grattis!

gubben i lådan

 

Vi tog ner stora pyssellådan från vinden. Roligt för båda.

hej april

Sovrumsfönstret är samma. Valnötsträdet är samma. Månaden är ny. Knopparna har svullnat och spricker långsamt ut i grönt. Någon har spunnit trådar mellan kvistarna. Hej april. Du är välkommen.

mars hejdå

När jag fyllde år fick jag ett nytt objektiv till kameran av Marco. Det har gjort det väldigt roligt att fotografera. Inte för att jag är speciellt duktig på kameror eller hur de fungerar, men för att bilderna blir helt nya fastän motiven kanske är samma som så många gånger förut. Nu går det att komma väldigt nära och få väldigt fin skärpa på det som är långt borta. Och det korta skärpedjupet gör att allt annat blir suddigt. Väldigt suddigt. Att fota utan att först hitta fokus har blivit en ny passion.
I början av mars såg världen utanför fönstret ut såhär.

kompisar

Vi har haft kompisar på besök. Lena och John. Och Eivind. Huset fullt och tomheten stor, nu när de rest hem. Vi åkte på utflykter, åt mat, stal varandras leksaker, och sjöng och dansade. Finast av allt var att lille Eivind var här och att Leo fick en kompis i sin egen storlek.

räddade

Det har regnat och regnat. Smatter mot rutan och leriga skor.
Plötsligt blev det som höst igen. Helgen överraskade oss med snö, stormar och åska, och fruktträden fick betala priset. De ser ledsna ut nu, där de står med sönderblåsta blommor. Som tur var tog jag in några kvistar från persikoträdet innan ovädret var över oss. De gör oss glada idag.

Leos ark

 
För tre dagar sedan fyllde lejonet fem månader och det firade vi framför den stora tavlan Leos ark. Planschen är en present från vår vän, konstnären Bertil Englert, som målade tavlan på 80-talet. Leo Tolstoj står till höger, vid rodret, och har gett tavlan dess namn, men kanske har vår Leo ett annat sätt att se på den saken.
På båten finns förutom alla djuren, flera oumbärliga medresenärer. Gandhi, Einstein, Dalai Lama, Moder Teresa, Martin Luther King, Bertrand Russell och Alva Myrdal får åka med. Alla fredskämpar.
De senaste dagarna har tavlan varit Leos favoritplats. Han dyker in i bilden, klappar och dunkar huvudet mot sina nya vänner. Han är någorlunda bra på att sitta som ni ser. Bara det finns något att hålla i.

jo men

Jo men, vi gör väl ett nytt försök här då. Det finns ju mycket att visa och berätta. Om träden, blommorna, bina och det lilla lejonet.
Det är den 21e mars och enligt kalendern börjar våren idag. Aprikosträdet var först med att förstå.