glömde

Jo jag kom på att det kunde vara på tiden att visa hur fint det egentligen blev i laboratoriet. Vi jobbade, svettades och svor ju mest hela sommaren, men nu tror jag att vi kommer att vara glada ett bra tag framöver.
Vi har aldrig slungat honungen med sån lätthet som iår. Perfekta flöden, var sak på sin plats och dessutom på rätt plats. Äntligen har honungen fått det rum den förtjänar. Och vi också för den delen.

snö

Det blev kallt, snön föll, honungen kom fram och vi andades ut.

Nu kan vintern börja.

fragile

Sedan i fredags reser vår honung på en lastbil genom Europa. Och sedan i fredags har vi hållit tummarna för att allt ska gå bra. Honung i alla olika färger och nypressad olivolja från våra vänner i Abruzzo, 350 kilo gyllene last, på farliga vägar. Idag kommer pallen till Helsingborg och då möter Ingela och Johannes upp, med två bilar och starka armar.
Tack för hjälpen-presenterna väntar på er när vi ses. Lita på det!

på jobbet

Ovanför mitt skrivbord på Chalmers ser det ut såhär.

Man kan ju inte bara ha hus omkring sig bara för att 

man råkar jobba på arkitektskola. Eller?

en bukett

till Ida som fyller 30 år idag!

listan

Igår strök vi den sista punkten på den sista av alla aldrig sinande listor på saker att göra. Nu har vi borrat vårt sista hål, skruvat vår sista skruv, målat vår sista lastpall, sopat, tvättat, polerat och burit det sista av det sista.
Så imorse kunde vi börja på nästa stora och ännu viktigare arbetsuppgift. Att slunga all honungen. Heja heja.
Snart ska ni äntligen få se hur himla fint det har blivit. Lovar.

bästa utsikten

Om man åker på rätt vägar hem till oss kommer man förbi den bästa utsiktspunkten. En helikopterplatta mitt ute i ingenstans där man undrar om någon någonsin landat eller någonsin kommer att landa. Iallafall ligger den på en ganska fantastisk plats, precis på ett krön där man ser slätten, Milano och alperna åt ena hållet (om det är klart väder) och våra kullar och berg åt det andra. Här är det fint att stanna. Här förstår man var man faktiskt bor och hur fint man har det.

ungefär såhär

före: september 2009, så som det såg ut när vi flyttade in.

 efter: augusti 2012, ungefär så som det ser ut nu.

nyskördat

En bortglömd och förvuxen zucchini, 

vitlök som kanske räcker hela året, 

de första vinterpotatisarna,

och löken. Silver, röd och gul.

ur dimman

Vi är trötta, suddiga i alla våra konturer, men glada. Det tog lång tid, men nu är vi på god väg ur den tjocka renoveringsdimman. Snart är vi normala människor igen. Snart kan vi sova ut, träffa vänner, och kanske till och med bada i en flod..
Varje dag i laboratoriet har vi lyssnat på den här sången, som är något av det finaste och mest poetiska vi hört på länge. Den har hjälpt oss på bättre humör när det känts hopplöst och när att-göra-listorna bara blivit längre och längre ju fler punkter vi strukit. Iallafall, det är en fin sång, lyssna på den. Idag är en bra dag. Idag kan vi se slutet.