28.3.12

lutande torn och böljande torg

Lutande tornet i Pisa lutade faktiskt jättemycket. 
Men finast var nog ändå baptisteriet.
Det är så stort så man förstår inte riktigt hur stort det är.
Från Volterra var det fin utsikt.
Över fint landskap.
 Framme i San Gimignano lutade inte tornen.
 Men torgen böljade som fälten utanför stan.

27.3.12

colonnata


När vi ändå åkte förbi Carrara och de vita bergen var vi tvungna att åka upp och se efter. Och nej, det var inte snö som blänkte. Vit som snö är den däremot. Marmorn. Colonnata ligger där vägen tar slut och himlen börjar. Allt möjligt var av marmor. Hus, gator, trappor och torg. Lastbilarna åkte på smala serpentinvägar, långsamt upp och ner, fullastade med stenblock. Såg ut att våga livet varenda gång. 




24.3.12

cinque terre




Första stoppet på resan var havet, bergen och le Cinque terre. Branta klippor och turkost vatten, fem klättrande byar målade i gult, rosa och orange. Alltid med gröna fönster. 
Vi vandrade nära vattnet eller högt ovanför, på smala stigar. Beundrade vinodlingarna på de stupande terasserna och undrade hur det egentligen var möjligt. Vi åt nyfångad fisk, focaccia di Recco och farinata, ville nästan inte åka vidare för det var så himla fint.




23.3.12

en resa och en brunn

Förra veckan var vi ute och for tillsammans med Ingela och Urban. Jag och Marco lekte reseledare och lotsade runt till de flesta av våra favoritställen i Toscana, ja och lite i Ligurien också. Det blev hav och höga berg, lutande torn och kyrkor utan tak, torg i alla storlekar och tegelgolv i fina mönster. Gator utan bilar. Gator med bilar. God mat och gott vin. Och böljande landskap. Solen sken varje dag. Vi kunde nog inte haft det mycket bättre. Tack ska ni ha!
Snart kommer fler bilder från resan, men tills vidare får ni hålla till godo med den här. En brunn i Monteriggioni, som visst var väldigt intressant. Varför vet jag fortfarande inte, men det blev en bra bild.

11.3.12

våren



Nu är den nog här. På riktigt. 

8.3.12

fullmåne


Det fina med vintern är att bina sover och trädgården ligger under snön och väntar. Allting vilar och det finns tid att göra ingenting, något både jag och Marco är ganska bra på. Men man kan också passa på att förlora sig i olika sorters omöjliga projekt, också något vi är ganska bra på.
Jag har till exempel roat mig med att montera sönder och dra upp ärmarna på min favoritkofta. Strax därefter fick jag panik och undrade vad jag egentligen höll på med eftersom jag aldrig stickat ärmar förut. Speciellt inte till en favoritkofta. Men jag ryckte upp mig, stickade, räknade, rev upp, stickade om, suckade och svor, rev upp igen och stickade om, och fick till slut de nya ärmarna på plats, nu med den utomordentliga längden: strax ovanför handledsknogen. Slutet gott, allting gott. Och koftan är finare än någonsin.
Något annat man kan göra när det enda på schemat är att hålla liv i vedspisen, är att fundera ut svåra och långa recept att ägna eftermiddagen åt. Femdagars-kavringen tar sin tid men är värd att vänta på.

6.3.12

vintern

 

Just när vi trodde att vi kunde lita på våren slog vintern till igen. Snöstorm igår, snöskottande idag. Minusgrader och råa vindar, eld i alla spisarna.
I helgen planterade vi vitlök och sådde sallad, solade näsorna på balkongen och beundrade körsbärsträdet som försiktigt lät sina första skira blommor slå ut. Vi värmde oss utifrån och in. Trodde att det var sant.
Men så kom den tillbaka. Vintern. Den fördömde.
Det är tur att den är vacker.

2.3.12

födelsedagen


Häromdagen var det födelsedag. Det firades med solsken, insmugglade tulpaner från Milano, finfina semlor, kaffe, gott vin och vänner i olika storlekar som kom och gick, från eftermiddag till sena natten.



Marco hade gjort salta semlor till vår kompis Simone som inte 
äter sötsaker. En vanlig vetefralla fylldes med salsa di noci 
(valnötter, parmesan och olivolja) istället för mandelmassa. 
Och så uppvispad ricotta på det. Gott.
 
 
Födelsedagsbarnet med minste och finaste gästen,
min snart 30 år yngre nipote, Enea.